Hem
Boende
Resa
Djungel
Vulkaner
Stränder
Dykning
Canopy
Resedagbok
Spanskstudier

Resedagbok

Dagbok 1 av 15  - 2004-01-07 23:04:41 Guacima arriba, Alajuela, Costa Rica

 

Ris, ris och mer ris

Hejsan!

Nu är jag framme och i natt behagade min väska anlända också efter att ha varit på egna äventyr i tre dagar.

 

Familjen jag bor hos är Marta och Kenneth som är ungefär i mina föräldrars ålder, och deras tupp, höna, katt och sköldpadda. Byn Guacima är ganska liten, och skolan jag går på är den enda spanskskolan for utlänninga i byn, jag är dessutom skolans enda elev för tillfället, så det är privatundervisning för min del, mycket effektivt.

 

I natt var det ett litet jordskalv här, men inget farligt, ingen skadad och inte ett enda glas som har gått sönder i huset, och ni som känner mig...jo, jag sov hårt som vanligt, det krävs mer än ett litet jordskalv för att väcka mig ur min skönhetssömn.

 

Allt är bra här, till och med vattnet, det går att dricka direkt ur kranen utan problem. Jag var lite misstänksam i början, men det är minst lika bra som i Sverige. Däremot ar det inte drickbart utefter kusterna i Costa Rica, men här i bergen går det bra.

 

Maten består av mycket bönor och så är det ris till allting, cannelonis med ris, soppa med ris, till frukosten serverar ris och bönor. Men maten smakar bra.

 

Ha det så länge!

 

 

Dagbok 2 av 15  - 2004-01-10 00:32:47 Guacima, Alajuela, Costa Rica

 

Compleanos

Nu har jag varit pa fodelsedagsfest ocksa, en av Martas vanninor fyllde ar och firade med stor fest i sin tradgard. Trots att detta ska vara varmare breddgrader var det tyvarr ganska kallt just den kvallen som festen var, men ticos ar ocksa vikingar, de satt troget kvar i tradgarden och at medans vinden blaste sa att pappersdukarna for all varldens vag. Efter maten kom ett mariachiband, ett typiskt mexikanskt band och spelade men ingen dansade, kanske for att det var for kallt.

 

Annars ar det ganska behaglig temperatur har, pa morgonen runt 20, vid lunch kan det vara en aning for varmt, runt 30 och pa kvallarna sa blaser det en del sa att det inte kanns som nagra 30 aven om det kanske ar det.

 

Spanskan gar framat, inte bara for att jag har tva bra larare i skolan, utan ocksa for alla de andra lararna pa fritiden, Marta och Kenneth som jag bor hos, Martas 80-ariga krutgumma till mamma som lar mig alla de viktiga uttrycken "Pura vida", och deras 3-ariga barnbarn som ofta ar hos dem och som gillar att titta pa barnprogram pa TV. Vilket passar mig bra, vad galler nivan pa spanska, plus alla broder, brordottrar, vanner och grannar som standigt dyker upp.

 

Costa Rica ar inte rakt igenom sa som jag trodde om Mellanamerika, bussarna transporterar inga honor och tuppar, en hade till och med handikapphiss. Gatubelysning finns overallt dar jag har varit och de har den tand hela kvallarna ocksa. Vagarna dar jag har akt ar asfalterade, aven om det bitvis ser ut som om de har varit med om 10 norrlandska tjallossningar. Och huset dar jag bor ar ungefar som husen i USA, och ungefar samma storlek pa dem som hemma.

 

Ha det sa bra och ni far garna tipsa andra som jag kanske inte fatt med pa maillistan!

 

 

Dagbok 3 av 15  - 2004-01-14 00:37:58 Guacima arriba, Costa Rica

 

Rosario del nino

Hejsan!

I lordags var jag ut pa busstur, forsta stoppet var vulkan Poas, vagen dit upp var vacker, forst genom kaffeodlingarna, sedan genom ett alplandskap med kossor och jordgubbsodlingar. Sista biten upp till vulkanens krater fick man ga. Ticos kallar naturen vid vulkanen for skog, men i mina ogon var det djungel, med jattestora ormunksblad.

 

Tyvarr var det dimma, eller lagt flygande moln, sa vi sag inget av kratern. Sa lagt flog i och for sig inte molnen, kratern ar pa 2500m hojd.

 

Nasta stopp var vid vattenfall, och hos en familj som hade matning av kolibris. I tradet utanfor huset satt ocksa en papegoja, en lura, ni vet den dar grona papegojan som Kalle forsoker fota pa julafton.

 

Guiden kom fram med vad jag trodde var en fagelspindel, sa jag tog glatt i den nar jag blev erbjuden den. Det var inte en fagelspindel, det var en tarantella!

 

Nastsista stoppet var i djungeln Selva Verde (den som aven ticos kallar djungel) dar det fullkomligt vimlade av grodor i en tumnagels storlek. Gifitiga grodor, jag tog inte i dem.

 

Sista stoppet var en battur pa floden Sarapiqi, dar vi akte med en paddan-liknande bat, fast mycket smalare. Vi fick inte se nagra krokodiler, bara troncodiler, tradgrenar som ligger i vattnet och ser ut som krokodiler. Daremot fick se iguana-odlor, howler monkeyes (vet inte vad de heter pa svenska) och massvis med faglar och nagra sma fladdermoss som vilade pa en tradstam.

 

Pa sondagen var vi inbjudna pa "rosario de ninos" till Martas bror, det ar ticos svar pa svensk julgransplundring. Varje costa ricanskt hem har julkrubba som ar betydligt storre an de svenska brukar vara. Martas brors julkrubba tog upp 2*2 meter av golvytan i deras uterum. Nar det ar dags att plocka ihop julkrubban har man en liten cermoni och fest, cermonin gar ut pa att man laser samma bon 10 ganger och mellan varje gang sjunger man lite julsanger. Sedan satter man igang att ata och prata.

 

Maten har jag redan namnt, men dryckerna har ar nagot otroligt. Ska man bli nykterist sa ar Costa Rica ratt land, de har otroligt manga goda fruktdrinkar, det behovs ingen alkohol for att gora dem godare. A andra sidan sa ar deras likor ponche inte sa dum den heller.

 

Ha det sa bra!

 


 

Dagbok 4 av 15  - 2004-01-17 22:12:44 San Jose, Costa Rica

 

Avsked

Sa har jag sagt farval till La Guacima och begett mig med bussen till storstan San Jose. San Jose ar inte nagon extremt stor stad, jag tror den ar nagot mindre an Stockholm, men den ar betydligt mer intensiv vad det galler forsaljare, trafik och manniskor.

 

Familjen tipsade mig om ett bra hotell nara bussarna fran Guacima och flygplatsen. Det finns manga skumma hotell i narheten, men det har var en stjarna ovanfor Scandic-hotell i standard. Ikvall ska jag mota Mathias ute pa flygplatsen och sa tar vi bussen in till stan. Imorgon ska vi aka med buss till en stad i sydvastra Costa Rica som heter Sierpe och pa mandag kommer hotellet i Bahia Drake och hamtar oss med bat i Sierpe.

 

Dags for lite fakta om Costa Rica. Landet ar ganska litet, och en fjardedel av ytan bestar av naturreservat. Landet saknar arme sedan 1948 da deras president kom pa att ett sa har litet land har inte rad med bade sjukvard, skola och arme, sa man slopade helt enkelt armen. Kanske nagot for Sverige att fundera pa. Skolan ar gratis och barnen borjar i lekskolan nar de ar fem, och skolan nar de ar sex ar. Sjukvarden ar gratis for alla och det finns en liten klinik i stort sett varenda by.

 

I skolan lar sig barnen engelska fran och med 11 rs aldern, och franska fran och med 14 ar, annars ar det officiella spraket spanska.

 

Enligt den senaste folkrakningen bor det 6 miljoner manniskor i Costa Rica, varav 60 000 ar indianer, ja spanjorerna var allt annat an snalla mot indianerna har. Det bor narmare en miljon invandrare i Costa Rica, en stor del ar amerikanska pensionarer som lever ett gott liv pa sin pension har, andra stora grupper ar Nicaraquager och Bolivianer som tar sig in i landet illegalt i hopp om ett battre liv.

 

Det finns kakstader, men jag har sett betydligt farre och mindre an vad jag trodde det skulle finnas. De kakstader som jag sett har till storsta delen inte varit platskjul utan mer modell byggfutt. Aven antalet tiggare ar betydligt farre an vad jag trodde, det ar i San Jose ungefar som i Stockholm.

 

Hundar, katter och hons lever vid sina respektive hus, men gar helt och hallet fria. Fraga mig inte hur det kommer sig att hundarna inte attackerar katterna och katterna inte ger sig pa honsen, det vet jag inte, men det verkar inte handa. Daremot intrafar det ibland att hundar blir pakorda av bilar.

 

Vill ni se hur det sag ut pa min skola, sa kan ni kika pa www.ranchodeespanol.com, dar finns det lite bilder av skolan.

Hasta luego!

 

 

Dagbok 5 av 15  - 2004-01-17 17:02:05 San Jose, Costa Rica

 

Ôrnen har landat!!!

Efter en langre resa (19 timmar) sa har man da antligen landat i Costa Rica. Forsta intrycket, VARMT!!! men stadat och trevligt folk. Det lilla aventyret att faktiskt bli tvingat att ga igenom immegrationen till USA ar valdigt spannande da jag jag efter 2 timmar sitter pa exakt samma plats som tidigare i samma plan. Tja vad kan man saga...

 

Efter lite tid for att ta sig igenom immegrationen i Costa Rica sa ser man Caisa som star och vanta pa mig utanfor. Att sedan komma forbi alla taxibilar och hitta till bussen var faktiskt betydligt enklare an vad jag hade vantat mig.

 

Kanslan att antligen fa sova i en sang var valdigt trevlig. Hotellet holl kanske inte riktigt den standarden som Caisa trodde men det var rent och var ungefar som ett Scandic hotell.

 

Det forsta man far lara sig har ar att INTE slanga toapapper i toaletten for da kan det bli stopp, slang det i en lite papperskorg vid sidan av...

 

Imorgon ska vi ta bussen ner till Palmar Norte och Sierpe for att komma vidare till Drake Bay och Pirate Cove.

 


 

Dagbok 6 av 15  - 2004-01-18 17:18:20 Sierpe, Costa Rica

 

Pa slingrande vagar

Efter en frukost pa hotellet sa blev vi toklurade av en taxi for att ta oss fran hotellet till bussgaraget dar bussen mot Palmar Norte avgick fran. Det var tva kvarter att ga! A andra sidan sa stamde inte uppgiften i guideboken om var bussen avgick fran, sa hade vi inte tagit taxi hade vi fatt vanta forgaves i helt fel del av San Jose.

 

Bussturen gick pa bergskammen som gar tvars igenom Costa Rica i nordsydlig riktning. Vagen var i och for sig bred nog for bussen, men den slingrade sig kraftigt och den gick hogt uppe i berget pa sisadar 2000 meters hojd. Efter tre timmar var det stopp i en liten stad som heter San Isidor dar vi hade en halvtimme pa oss att ata lite lunch och testa chips gjorda pa matbananer.

 

Efter San Isidor korde bussen genom betydligt lagre och betydligt varmare trakter. En dam som reste med sitt barnbarn hjalpte oss att komma av bussen i Palmar Norte, en ort ungefar av Lindomes storlek, alltsa ingen stad, en ort.

 

Vi vantade pa bussen en timme till Sierpe och tackade nej till taxi ungefar tio ganger. Bussturen tog ungefar en timme och vi var glada att vi inte tagit taxi, for da hade vi trott att de hade forsokt lura oss ut i skogen for att rana oss. Vagen var liten och av samma standard som en svensk skogsvag.

 

Tack vare en fransyska hittade vi ett bra och billigt hotell i Sierpe, och det kandes ganska skont med ett hotellrum efter att ha rest fran klockan 10 pa morgonen till klockan 18 pa kvallen.

 


 

Dagbok 7 av 15  - 2004-01-19 22:42:11 Sierpe, Costa Rica

 

Pa vag till Drake Bay

Efter en sen frukost (07:00), sa fick vi det trevliga beskedet att baten till Drake Bay skulle avga redan 09:00 mot 11:00 som vi hade fatt besked om. Detta stamde inte... Baten avgick inte forran 11:30 och det efter att vi fragade flera ganger nar den ska ga, detta ar forsta gangen som vi rakat ut for att tiderna inte stammer speciellt bra.

 

Turen ut till Drake Bay var vard all vantan, den gick igenom mangrovetrad och tropisk skog. Det var en timme med rent noje, jag glomde till och med bort att det var varmt.

 

Hur stora "show offs" kapten an var sa maste man saga att han var valdigt skicklig att hantera baten i den grova sjon som blir nar floden moter havet.

 

Nar vi sedan ankom Pirate Cove (http://www.piratecovecostarica.com/), Drake Bay sa var det som att komma till paradiset. Ode sandstrander med solen stekandes och valdigt fuktigt...

 

Hotellet var placerat valdigt nara stranden och var egentligen 8 taltliknande kabiner (inga tra vaggar har inte) och djungeln inpa knuten.

 

Bade Caisa och jag var valdigt skeptiska mot att bo pa ett all-inclusive hotell men den farhagen blastes bort sa fort vi kom dit och traffade personalen. Stallet ags av en schweitziska, med personal fran Costa Rica, Schweiz och Frankrike.

 


 

Dagbok 8 av 15  - 2004-01-22 17:40:40 Drake Bay, Costa Rica

 

Aventyr i Djungel & Vatten

Var forsta hela dag i Bahia Drake agnades at hike i djungeln. Redan kl 7 pa morgonen avgick baten med Mathias, mig och var franske guide Marcus. Vi akte till Corcovado, ett stort naturreservat pa halvon Osa. Corcovado har bade gammal och ung regnskog. Den unga hade hogts ner for en trettio ar sedan, men skogen har vaxer sa att det knakar sa det fanns ganska hoga trad i den unga skogen ocksa.

 

Pa morgonens hike sag vi inte sa manga djur, en del faglar, fjarilar och en orm, men desto mer vaxter. Forsta hiken avslutades med ett valbehovligt bad vid ett minivattenfall, ett kallt bad, som en svensk insjo om sommaren! Mathias njot efter att ha svettats ut tva liter vatten.

 

Eftermiddagens tur var nagot tuffare, uppfor berg for att beundra utsikten, pa smala stigar och over vattendrag fram till min favort: Vattenfall! Vi sag dessutom ett antal howler monkeys (vralapor?), spider monkeys (spindelapor) och en familj goatis, en slags nasbjornar som var valdigt sota.

 

Dag tva var det dykning som gallde, forsta dyket for bade Mathias och mig i varmt vatten. Helt underbart aven om mitt forsta dyk kanske inte var varldens mest kontrollerade. For er som inte dyker sa kan man val narmast likna dykning med att flyga pa Peter Pan vis, det ar lite svart att styra i borjan, men man lar sig.

 

Vi simmade over ett par hajar, helt ofarliga for manniskor (vi har inte blivit tokiga av varmen annu) och sag mer fiskar an vi nagonsin har sett forut. Kanslan av att passera en haj och bara lugnt konstatera att dar ar en stor fisk ar ganska fascinerande. Alla andra sag dessutom en manta med en bredd pa 1,5 meter, som jag glatt sopade till med mina fenor. Andra dyket var runt ett korallrev och bara revet i sig var vart ett dyk, alla fiskar runt omkring var liksom bara en bonus.

 

Aven dagen efter sa dok Caisa, medans Mathias maste stanna pa land pa grund av ont i oronen. Mathias passade istallet pa att vandra in till den lilla byn Bahia Drake och titta i elektronikaffaren under ett plattak som salde plasmateve.

 

 
 

Dagbok 9 av 15  - 2004-01-23 23:38:19 San Isidor el General, Costa Rica

 

Vilse

Hm, vi akte visst lite vilse idag. Egentligen skulle vi ha tagit oss till en stad pa vastkusten som heter Quepos, efter att ha bytt buss i en annan stad som heter Uvita. Sa langt gick det bra, men nar vi for andra gangen skulle byta buss i en stad som heter Dominical sa insag vi inte att en liten by med fem hotell kunde ha ett eget kapitel i guideboken, utan trodde att vi var i den lilla forstaden Dominicalito, sa vi satt lugnt kvar pa bussen.

 

Nar bussen korde glatt vidare upp i bergen insag vi att det har var lite fel, men da var det forsent att hoppa av. Sa det var bara att fortsatta med samma buss upp till San Isidor, som var en lite storre stad an vad vi trodde forsta gangen vi passerade den. Det blev helt enkelt att hitta ett hotell i San Isidor for att ta forsta bussen imorgon till Quepos.

 

Sista frukosten pa Pirate Cove kandes som morgonen innan omrostningen i Robinson, dar vi redan vet att utgangen kommer att bli att vi blir utrostade.

 


 

Dagbok 10 av 15  - 2004-01-24 23:45:32 Quepos, Costa Rica

 

Djungel igen, fast lite mindre

Da var v pa ratt kol igen, efter att ha klivit pa bussen kl 7 pa morgonen mot Quepos, en buss utan nagra byten, lyckades vi komma fram. Det var dock lite av en fakirtur, sista fyra milen tog tva timmar och gnagde nastan hal bak pa shortsen.

 

Framme i Quepos hittade vi ett hyfsat hotell snabbt och latt. Trots att det ar hogsasong sa har det hittills inte varit svart att hitta hotllrum nagonstans. Daremot ar det betydligt mer turister har an vad vi har varit vana vid hittills.

 

Strax soder om staden Quepos ligger den stora turistattraktionen for den har delen av Costa Rica, nationalparken Manuel Antonio. Vi tog oss dit och vandrade runt lite och la oss sedan pa stranden inne i parken. Parken i sig ar ganska liten, inte mycket storre an Djurgarden i Stockholm, men den har fantastiska strander.

 


 

Dagbok 11 av 15  - 2004-01-25 23:56:53 Quepos, Costa Rica

 

Sengangare

Vi bestamde oss for att stanna en natt till i Quepos for att kunna se lite mer i parken. Och det gjorde vi, sag mer alltsa. Precis i borjan pa stigen sa satt det en sengangare i ett trad, den rorde sig dessutom, det gor sengangare bara sisadar en timme om dagen.

 

Forutom sengangare fick vi se ett gang capuchino-apor pa nara hall, tyvarr hade vi bestamt oss for att inte ta med kameran for att slippa vakta vaskan alltfor mycket. Det finns bade tjuvar och apor som passar pa att plocka vaskor nar folk badar.

 

Efter att vi tyckte det var nog med vandrande i parken, vandrade vi annu mer for att komma till en lite mer avlagsen strand. Dar vi roade oss med att bada, tyda costa ricanska dagstidningar, bada lite till och branna nackarna rejalt. Solskyddsfaktor 30 hjalper inte mycket mot solen har, sa nu ser bade Mathias och jag ut som riktiga "red necks".

 

Vagen tillbaka fran stranden blev en ovning i klattring, balansera pa hala stenar i vattnet samtidigt som vagarna slog rejalt. Tidvattnet hade borjat komma in mot stranden. En del badade mer an andra. Nar vi var framme i den mer civiliserade delen av parken sa sag vi ytterligare en sengangare, en mamma med barn.

 

Men nu ar det nog med salta havsbad, imorgon drar vi upp i bergen igen, sa att Mathias slutar att tjata om luftkonditionering och frysboxar.

 

 

Dagbok 12 av 15  - 2004-01-26 00:04:41 La Fortuna, Costa Rica

 

Vulkanen sprutar lava!

Efter att ha akt en lyxbuss,alltsa en buss avsedd for utlandska turister som har mer pengar an tid,sa kom vi fram till La Fortuna. Detta ar en stad som enligt var guidebok inte har nagot mer intressant att erbjuda an en kyrka, men det var inte for kyrkan som vi kom dit, vi ville se en aktiv vulkan.

 

Efter att ha checkat in pa det samsta hotellet hittills, alla hotell hittills har haft en intressant inredning, men oftast varit rena och i stort sett hela, det har hade en bitvis mindre hel inredning och var betydligt mindre stadat an de andra, sa gav vi oss ut pa tur upp till en utsiktspunkt dar man om kvallen kan se lava och stenar som rullar ner for vulkanens kant.

 

Vi gick inte sjalva dit, utan hade med oss en guide som sjalv hade upplevt nar berget han bodde vid som sjuaring plotsligt forvandlades till en vulkan och tackte byn med aska. Fore 1968 var det ingen som visste om att det var en vulkan utan trodde det var ett berg. Sedan dess har vulkanen varit konstant aktiv, men i betydligt beskedligare.

 

Nar solen gick ner over sjon Arenal sa borjade skadespelet. Det ar forst nar det borjar bli morkt som det ar mojligt att se lavastrommarna och stenarna som kommer ut fran vulkanen, pa dagtid ser man bara ett litet angmoln fran vulkanens topp. Vi hade tur som sag toppen, veckan innan hade det regnat hela tiden och toppen varit helt dold i regnmoln.

 

Efter att ha tittat pa lavastenar tills vi blev trotta pa det, transporterades vi till Baldi Termalbad och badade tarna i superhett vatten (63C), hela kroppen ett tag i 50C och avslutade med en ol i barpoolen som hade lagom 32C.

 
 

Dagbok 13 av 15  - 2004-01-28 00:27:54 Santa Elena, Costa Rica

 

Monteverde djungel

Sa da harvi kommit fram till det sista naturreservatet som vi ska besoka innan vi kommer att bege oss till San Jose igen.

 

Vi kom hit redan vid lunchtid och vill aktivera oss lite sa vi bestallde en canopytur (Aka i en klattersele upp i tradkronan under en stalvajer), till min fasa sa insag jag att det kommer att ske hogt upp... Men jag imponerade bade mig sjalv och Caisa genom att inte ha nagra problem med hojden och det var skitkul...

 

Den langsta turen var runt 100-150 meter och gick over en dalgang sa det var sakert 100 meter eller mer ner till dalgangen. Efter de turerna kan jag defenitivt tanka mig att flytta hit och bara aka sant, tyvarr vagadevi inte ta med kameran men det finns inprantat i minnet for evigt.

 

Att sedan lugna ner tempot till gang pa skywalk (stalbroar i hojd med tradkronan) var valdigt svart och hela upplevelsen att faktiskt ga omkring i hojd med dar djuren ska finnas (vi sag inte en apa eller nagonting annat...) bleknade med tanke pa det som vi har upplevt tidigare.

 

Dagen efter akte vi upp till Monteverde Biological reserve tidigt pa morgon for att undvika den extremt stora turiststrommen, det var vad vi trodde. Det har annu inte varit nagon kobildning nagonstans som har kannts extrem.

 

Vi lyckades fa en guide fullstandigt i extas da en av oss turister lyckades se en Tolomoco (?), tja det var en jarv for oss svenska, guiden sa att det var extremt ovanligt att fa se dessa och han efter 8 ar annu inte lyckats fotografera nagon, inte denna gangen heller da han var for upptagen att beratta hur exalterad han var.

 

Utover detta sa sag vi aven nagra (troligen samma) quetzaler, det ar samma fagel som maya-folket ansag vara en gud och dar endast kungen fick bara en huvudbonad med dess langa fjadrar i.

 

Sa efter en lang sista dag i djungel sa ar det dags for oss att ta en sista middag i djungel for att imorgon ta oss till storstaden San Jose.

 

 

Dagbok 14 av 15  - 2004-01-30 15:51:40 San José & La Guacima, Costa Rica

 

Los ultimos días

Från St Elena skakade vi oss ner med buss genom ett landskap som påminner lite om Provence: skogigt, bergigt och ganska torrt.

 

I San José lyckades vi hitta den rätta banken för att betala flygplatsskatten för att slippa göra det ute på flygplatsen. Dessutom sprang vi in i något som visade sig vara en saluhall där de sålde allt från kaffebönor till kittlar och blommor. Spännande ställe även om alla delar inte doftade rosor direkt.

 

På fredag förmiddag tog vi bussen från San José till La Guacima och vi hittade rätt på första försöket. Roligt att träffa "min familj" igen och visa skolan och alla lärarna för Mathias. Tyvärr träffade vi inte på mina gamla skolkompisar.

 

På lördagmorgon är det dags för färd till flygplatsen för min del, medans Mathias fick vänta en tolv timmar till eftersom vi inte lyckats köpa biljett med samma plan till honom.

 

 


 

Dagbok 15 av 15  - 2004-02-02 08:20:07 Stockholm, Sverige

 

Hemma igen

Efter en sisådär 20 timmars resa så är vi båda hemma igen i det kalla Sverige. Jag hade liksom glömt av att det kändes så kallt när det var kallt i Sverige.

 

Väskorna börjar så smått packas upp och saker som vi köpt i Costa Rica, vinterkängor (!) till Caisa, lagrad tequila till Mathias.

 

Saker som förvånade oss med Costa Rica:

- Att det aldrig var ett problem med värmen när man skulle sova, för temperaturen sjönk rätt snabbt om kvällarna.

- Att infrastrukturen fungerade såpass bra.

- Att maten var så mild, den var oftast i det närmsta okryddad.

- Att man kunde stå nära en aktiv vulkan.

- Att alla småbyar hade gatubelysning, oavsett hur usel vägen som ledde till byn var.

- Att ett land som är 1/9 av Sveriges storlek och har 6 miljoner invånare ändå inte känns trångt, i synnerhet när 1/4 av ytan är naturreservat.

 

Är det dyrt eller billigt i Costa Rica?

Tja, det beror på, det kostar defenitivt en del att åka dit, men på plats beror det otroligt mycket på var man bor och vad man gör för något och vad dollarn står i för tillfället. Räknat med en kurs på 7.30 för dollarn och 420 colones på en dollar så kostar:

- ett enkelt hotellrum för två personer med dusch och toalett på rummet allt från 90 kr till 350 kr, beroende på standard och hur många utländska turister det finns på orten.

- middag/lunch ute för två personer 80 kr - 200 kr, beroende på antal öl och om det är två eller trerätters.

- buss med lokaltrafik är tokbilligt, buss 2 mil kostar ungefär 3 kr per person. Lokalbussen från San José till Palmar Norte kostade ungefär 20 kr per person, ungefär samma sträcka från Quepos till La Fortuna med turistbuss kostade 200 kr, fast då slapp man att den stannade för att plocka upp passagerare utefter vägen.

 

Vill vi resa till Costa Rica någon mer gång?

Ja!

Pura vida!

res@ramshage.com